
Centralgaragets verksamhet
_________________________________________________________________
Uppdaterad 070416
| Innehåll: Hans Osterman Abonnemang Hypermodern bärgningsbil Räddningsuppdrag Raymond Sjöqvist Andra världskriget Efter andra världskriget Kontrasterande färger Nytt! Slutet för Centralgaraget Ovan till höger: Teckning på gatuhuset som det såg ut i bygglovet 1928. Foto: Stadsbyggnads kontoret, Stockholms stad. Höger: Annons ur Svensk Motortidning 1922. Foto: Ur boken "Svenskarnas och deras automobiler" av Gert Ekström. Höger: Den hypermoderna bärgningsvagnen "Tilda". Foto: Roger Larssons samlingar. Höger: Annons från Aftonbladet 8/5 1942. Foto: Roger Larssons samlingar. Höger: Reo från 1946. En av RKN´s första bärgare. Foto: Roger Larssons samlingar. Höger: Centralgaragets och senare RKN´s två första ambulanser. Volvo från 1939, A28187 och Chrysler från 1937, A415 Foto: Roger Larssons samlingar. Höger: RKN´s första flakbärgare. Obs "Centralgaraget" på bildörren och byggnationen. Foto: Roger Larssons samlingar. Höger: Ur reklamfolder från 1947. Foto: Roger Larssons samlingar. Höger: Vanadisvägen 2 - 4 år 1958. Centralgaragets fasad i bakgrunden. Bilden föreställer fö en grupp finska läkare på studiebesök. Bilen är en Plymouth Suburban -58. Foto: Roger Larssons samlingar. Höger: Fastigheten som den såg ut 2003. Bensinstationen lades enl. uppgift ner så sent som våren 2003. Obs det nytillkommna valvet i husets fasad. Foto: Roger Larsson. Höger: Rivnings- och ombyggnadsarbetet påbörjades våren 2005. AB Kustartilleristen. |
I Stockholm
fanns ett stort garage som hette AB Stockholms Centralgarage som låg
på Vanadisvägen 2 - 4. Företaget startade 1919 och erbjöd
all tänkbar service för bilägare inklusive bilbärgning.
Centralgaraget
och dess verksamhet är en del av den svenska bilhistorien. Centralgaraget
var inte det första garaget men är kanske det mest kända
- inte minst pga Raymond Sjöqvist och Räddningskåren -
och det garage som fanns kvar längst om än som ett vanligt parkeringshus
och under ett annat namn på slutet (namnet
var den sista tiden Vanadisgaraget).Hans Osterman År 1932 köps företaget av Hans Osterman. AB Stockholms Centralgarage var då ett av europas största bilföretag. Enligt arkivmaterial från 1934 hade företaget en golvyta på 15000 m2 och hade plats för 500 bilar. På 1950- talet var golvytan 20000 m2 med plats för 700 bilar. Centralgaragets verksamhet ledde senare till Räddningskårens bildande. I bilismens barndom var en automobil en dyr sak som skulle vårdas väl. Att en finare bil skulle förvaras utomhus, åtminstonde vintertid var lika uteslutet som att man skulle placera sin häst utomhus så anordnande av automobilgarage hade hög prioritet vid förra seklets början. Garage
i dagens mening fanns ju inte före omkring år 1900 utan automobilen
fick dela plats i vagnslider och häststallar. När garage i dagens
mening dök upp pratades det ofta om automobilstall. I städerna
hade ju inte privatpersoner egen häst och vagn i någon högre
utsträckning - där var det kollektivtransport eller droska som
gällde vid utfärder - och garageringen och skötsel av den
nya automobilen blev snart ett problem. Detta togs det fasta på av driftiga entreprenörer - med garage menades fö vid den tiden enligt Nordisk Familjebok; "ett förvaringsställe med reparationsverkstad för automobiler" - och automobilgarage anordnades i snabb takt i våra större städer. I Stockholm fanns redan 1907 Stockholms Nya Automobilgarage och på 1910- talet Baron Cederströms Bilaktiebolaget, samt senare Stockholms Centralgarage mfl. Abonnemang Centralgaraget hade redan 1922 (vissa källor anger 1924) patrullbilar ute på vägarna runt Stockholm och den 23 april 1924 började man efter förebild från danska Falck erbjuda abonnemang på vägassistans och bilbärgning till en kostnad av 5:- (vissa källor anger 10:-). Bilister kunde under dessa år med detta abonnemang få gratis hjälp av den patrulltjänst som fanns. Det var servicebilar innehållande reservdelar, verktyg, bensin och - inte minst viktigt på den tiden, vatten - vilka körde omkring och hjälpte bilisterna. På sträckorna Stockholm-Södertälje, Stockholm-Uppsala och Stockholm-Enköping förekom dessa patruller regelbundet. Ca 1000 abonnemang såldes fram till 1929 då försöket avslutades pga att kundunderlaget var för dåligt - det fanns helt enkelt inte nog många fordon för att verksamheten skulle vara lönsam. Hypermodern bärgningsbil 1932
anskaffades en hypermodern bärgningsvagn av märket Dodge, utrustad
med alla dåtidens finesser som döptes till "Tilda"
vilken gjorde sin tjänst fram till 1946, under krigsåren med
gengasaggregat. Räddningsuppdrag Under årens lopp hade stockholmarna börjat anlita Centralgaraget - eller CeGe som det kallades i dagligt tal - för annat än bilrelaterade problem. Man hjälpte in folk som låst sig ute, hämtade ner katter från träd, bärgade båtar m m räddningsuppdrag. Centralgaraget blev känd för att "ordna det mesta" och tanken på en mer renodlad räddningskår låg nära till hands. Redan på våren 1938 var frågan om en räddningskår aktuell genom att Falcks Redningskorps i Danmark hade kontakt med Centralgaraget och Raymond Sjöqvist (RS skriver själv i gamla handlingar att han redan på våren 1938 var chef och VD för Centralgaraget medans andra källor anger 1939). Raymond Sjöqvist 1939 utses Raymond Sjöqvist till chef och VD enligt dom flesta källor. Raymond Sjöqvist planerade direkt att utöka verksamheten genom att starta en räddningskår liknande dom som fanns utomlands - bla genom sina kontakter med och besök hos Falcks Redningskorps i Danmark - men kriget satte stopp för utvecklingen. Idén var inte ny, den hade funnits i andra länder sedan många år tillbaka. England var kanske först med St. John´s ambulance corps som startade sin verksamhet redan i slutet av 1700- talet! I USA fanns Rescue Squad och i Danmark Falck och Zone. Trots oron ute i Europa gjordes ett försök med en räddningskår under våren 1939 men endast i liten omfattning. I september 1939 angrep tyskarna Polen och medförde att andra frågor blev mer intressanta. Andra världskriget Raymond
Sjöqvist hade redan i oktober 1939 kontakt med en ryss vid namn Ben
Kvelm, vilken hade blivit översänd till Sverige, anklagad för
att vara svensk spion i Sovjet, dels därför att han var svensk
medborgare - vilket han hade blivit genom ett besök i Sverige 1936
och då samtidigt gift sig med en kvinna från Mora. Ben Kvelm
hade under en följd av år arbetat med masugnskol i Sovjet och
hade även varit med om att konstruera en gengaskolugn. Ben Kvelm blev
av Raymond Sjöqvist anställd som kolningsexpert och ett dotterbolag
till Stockholm Centralgarage bildades under namnet Svenska Kolugns Aktiebolaget.Redan i januari 1940 bygdes det ett femtiotal ugnar och de senare åren blev det 250 anläggningar för tillverkning av gengaskol som kallades "Kvelmkol". Centralgaraget gjorde stora pengar som delvis utgjorde startkapitaletet för Räddningskåren. Efter andra världskriget Omedelbart
efter vapenstilleståndet 1945 inköptes nya vagnar för bärgning,
bla en Reo av 1946 års modell samt en Austin som kunde lasta två
bilar samtidigt. 1945 skaffades även dom första ambulanserna
- en Volvo från 1939 och en Chrysler från 1937. 1946 skaffades
ytterligare fyra sjuktransportfordon av "modernaste snitt". Att
Centralgaraget skaffade sig ambulanser berodde troligen helt enkelt att
dom insåg behovet och att det fanns pengar att tjäna på
verksamheten. I tillståndsansökan från Centralgaraget ställd till Poliskammaren i Stockholm den 25 oktober 1947 kan man bla läsa: -"Efter det vi har varit i kontakt med Stockholms Stads Sjukhusdirektion, Stockholms Stads Brandkår, Stockholms Läns Landsting, Mörby lasarett och Solna Stads Brandkår, ha vi genom nämnda myndigheter blivit informerade om att behovet av fordon för sjuktransport är stort. De kommunala myndigheterna ha även blivit utsatta för fördröjda leveranser av nybyggda ambulansbilar. Det är därför vår avsikt, att då vi nu stå färdigutrustade att aktivt taga del i sjuktransportfrågan snarast möjligt kunna sätta samtliga bilar i tjänst. I första hand kommer de två färdigställda ambulanserna A 415 (Chrysler från 1937, förf. anm.) och A 28187 (Volvo från 1939, förf. anm.) att användas och vi kunna därvid åtaga oss en stor del av de längre transporter utanför Stockholm med omnejd, som nämnda kommunala myndigheter icke kunna åtaga sig." Enligt
arkivmaterial bedrev AB Stockholms Centralgarage nu följande verksamhet:
"Förutom sjuktransporter över hela Sverige med bil, båt,
flyg samt alla bärgningar stå vi i allmänhetens och bilismens
tjänst med: Samtliga oljebolags produkter av drivmedel och oljor hela
dygnet, tvättning, smörjning, batteriladdning, garage för
700 bilar, försäljning av nya och begagnade personbilar samt
motorcyklar, värderingar och belåningar, bilskola, biluthyrning,
reservdelar och biltillbehör m m." Man
skiljde nu på Centralgaragets räddningsverksamhet från
den övriga verksamheten och bildade under samma tid Ce-Ge Räddningskår
vilket i februari 1947 ändrade namn till Räddningskåren
AB och den välkända stjärnlogotypen kom till.Kontrasterande färger I
begynnelsen var alla bilar svarta... Nja, kanske inte riktigt men näst
intill och så även Centralgaragets. Vid studieresor utomlands
hade Raymond Sjöqvist konstaterat att man föredrog att måla
utryckningsfordon i kontrasterande färger för att dom skulle
synas bättre i trafiken. Detta tog han fasta på och ombesörjde
efter hemkomst att alla fordon omlackerades. Så fick RKN´s
ambulanser sin röd/svarta och bärgningsfordon sin gul/röda
målning (en målning som än i dag lever vidare på
många bärgningsfordon). RKN-färgen hette på bärgningsbilar: Röd; System De Lyx 4182 R. Gul; System De Lyx 2490. RKN-färgen hette på ambulanser: Röd; Cellulosa Duco 4182 M. Svart; Cellulosa Duco. Att
man inte valde att lackera ALLA fordon i en enhetlig kulör upplevs
i dag som lite konstigt men det fanns nog någon tanke bakom som inte
har kommit fram än. Kanske det var så att bärgningsfordon
m m ansågs skulle synas mycket bra och att ambulanser skulle ha en
något diskretare framtoning. Att målningen var effektiv - åtminstone
i reklamhänseende - var odiskutabelt, "alla" kände
tex igen en RKN-ambulans på långt håll.Slutet för Centralgaraget 1950-talet
var Centralgaragets storhetstid, verksamheten blomstrade med Räddningskåren
i spetsen. Under 1960-talets första hälft upphör Räddningskåren
och Osterman med Ford flyttar in i fastigheten. I början på
1990-talet flyttar Ford till nya lokaler. Garaget var då i så
dåligt skick pga att sättningar uppstått i grunden vilket
gav upphov till sprickor som gjorde att garaget blev otätt och i sin
tur rostade armeringen i betongen - stöttor hade satts upp för
i källarvåningen att inte huset skulle störta samman. På våren 2003-talet stängs bensinmacken. ____________________________________________________ Källor: Arkivmateriel från Räddningskåren. Ekström, G. (1983). Svenskarnas och deras automobiler. Förlag: Winbergs Förlags AB. Ingelshed, Hans. Forsen Projekt AB. Nordisk Familjebok (1904–1926). Stadsbyggnadskontoret, Stockholms stad. Tidningen: Räddningsnytt nr; 2, 1959. Tidningen: Räddningsnytt nr; 4, 1961. Intervjuer med och upplysningar av; Sjöqvist, Per Raymond (son till Raymond Sjöqvist). Foto; I anslutning till bilderna är ägaren angiven. |
||
_________________________________________________________________
Åter
till Räddningskåren
Sidan skapad i Mars 2004.