Karl Olssons bärgningsbil
_________________________________________________________________

Innehåll:

Minnen av Acke Finne

Bilens fortsatta öde


Höger: Studebaker 1942 Motor: 6 cyl. 90 Hkr. Sidventilad Bensinförbrukningen var c:a 6 lit/ mil. Bränsletank på bara 80 lit. Med denna bil representerade företaget Bil-Tjänst Räddningskåren i Arvika fram till 1965. Såldes i slutet av 1960-talet till LK´s bilbärgning som en tid hade bilen stationerad i Årjäng.

Foto: Acke Finne.































Höger: Karl Olssons Studebaker i det skick den hittades på Eda-skroten 1983. Författaren kan dra sig till minnes att han själv såg denna bil på ort och ställe i slutet på 1970-talet.

Foto: P. Matsson.



















Höger: Karl Olssons Studebaker i restaurerat skick. Bilden är tagen i Göteborg på väg till Frankrike år 1994.

Foto: P. Matsson.










Höger: Karl Olssons Studebaker på kajen i Cherbourg, Frankrike där det spelades Glenn Miller så det enligt uppgift dånade över hela hamnen. I bakgrunden ett av de få kvarvarande Libertyskeppen.

Foto: P. Matsson.
Med en Studebaker från 1942 representerade företaget Bil-Tjänst Räddningskåren i Arvika.

Denna sida inledds med minnen nedtecknade av
Acke Finne, som var en av förarna på bilen mellan åren 1958 till 1969 (hade kvälls-, natt- och helgjour varannan vecka med 25:- per vecka i jourersättning).

- Studebaker 1942. Motor: 6 cyl. 90 Hkr. Sidventilad. Bensinförbrukng. var c:a 6 lit. p. mil. Bränsletank på bara 80 lit. Boggi på bakhjulen. Ingen styrservo, men en jättestor ratt. Bromsservo fanns.

Bilen köptes av en handelsman i Hâversesätra 1949. (Bytte jämt med en Opel Olympia). Han hade köpt den i Göteborg och det var en militärbil som varit med i striderna vid Normandie under andra världskriget.

Bärgningsutrustningen byggd av Karl Olsson och Sigvard Keller. Vinschen var byggd av en T-Ford-kardan (skruvkardan) och en växellåda. (Den havererade en gång på 60-talet, men Karl hittade en bättre begagnad i Oslo). Det fanns möjlighet att hänga upp bilarna på en bom, men lastbilarna på 60-talet blev för tunga så när man hängde på en sådan lyfte framhjulen på bärgningsbilen från marken. Detta avhjälptes genom att "stoppklossarna", som var gjorda som lådor, hängdes på främre stötfångaren och fylldes med stenar eller att man skruvade av den skadade bilens framhjul och använde dessa som tyngd. Den blev ändå alldeles för lätt i framdelen så det gick inte att svänga i gathörn, utan man fick backa för att få bilen att svänga. Detta medförde även att bromsarna blev nästan obrukbara för framhjulen låstes så fort man nuddade bromsen. Man fick därför alltid tänka på att i utförsbackar växla ned till så låg växel som man skulle behövt använda uppför. Därför var man alltid rädd i branta nerförsbackar.

Vi var alltid två man för det skulle dras vajrar och bäras tunga block, som man förankrade i träd eller andra fasta föremål, för att därmed växla ner belastningen på vinschen och för att få bärgningsbilen att inte kana iväg.

Vi hade även alla uppdrag som idag görs av speciella kranbilar. Därför fanns det ett antal "torn", tillverkade av rör, i olika längder. Det högsta man kunde lyfta var c:a 3 meter.


Minnesbilder:

Bärgning av lastbil med fyrhjulssläp, ägd av GDG, som hade kört av en bro vid Dammarna i Glava. Engelbrekt Haglund, Lars Eklund och jag reste dit. Bilen hängde i släpvagnen som stod kvar på bron så vi började med att skära av dragstången. Då sjönk bilen ner även med lastflaket och flaket med överbyggnad lossnade och flöt omkring (med lasten som bestod av dambindor), så vi fick dra in den till stranden och sen vinscha upp den på land.

När vi sen skulle dra upp bilen så visade det sig att det fanns ett gammalt "bro-kar" vid sidan av bron och i detta fastnade naturligtvis bakaxeln, så när vi vinschade upp bilen lossnade hela bakaxeln från chassit och fick sen lyftas upp från bron. Snälla människor som bodde i närheten bjöd oss på kaffe o äggsmörgåsar sent på kvällen. Engelbrekt tappade sin klocka när han skulle kroka fast vajern. Vi kom dit vid ettiden på dagen och återkom till Arvika nästa morgon vid tiotiden. "Sulviks-Einar", som var verkstadschef på GDG, sa senare att det var den dyraste skrotning av en lastbil som han hört talas om (kostade 1800:-).

Bärgning av plogbil i närheten av Grums. De ringde vid lunchtid en lördag, så jag fick inte tag på någon ordinarie medhjälpare, utan jag ringde till min kompis Svante Gustafsson och han ställde upp. Det var -10 (kallt och snöade för fullt.

Det visade sig att snöplogen hade gått rakt ner i vägbanan och bilen, som var en Scania, hade "klättrat" över plogen så denna satt fastkilad mitt under förarhytten. Vi fick först montera det högsta tornet på bärgaren och med nöd o näppe kunde vi lyfta framvagnen så mycket att vi kunde dra fram plogen.

Men detta var lättare sagt än gjort för först fick vi skotta bort allt gruset runt plogen och sen fick Svante gå för att väcka en bonde i närheten, klockan var då omkring två på natten. Bonden klädde på sej och sen monterade han på snökedjor på sin traktor och följde med och drog undan plogen. Så var det bara att hänga Scanian på bommen och resa hem, trodde vi. Det visade sig vara flera backar där det inte gick att köra upp i snön, utan vi fick lasta av bilen och "spela" upp den med vinschen till krönet, där vi åter hängde den på bommen. Detta fick vi göra flera gånger innan vi var framme vid stora vägen. Vi var åter i Arvika på söndagen efter lunch.

Det finns otaliga sådana minnen, men det får räcka med dessa.

Uppgifterna har verifierats av Sigvard Keller, Engelbrekt Haglund och Lars Eklund.


Bilens forsatta öde

I slutet på 1960-talet ansågs bilen tjänat ut och den hamnade på den i veteranbilkretsar så berömda Eda-skroten utanför Charlottenberg i västra Värmland. I augusti 1985 köper man bilen och återställer den till motsvarande originalskick dvs en U.S. Army trailerdragare. Med denna åker man till Normandie år 1994 för att deltaga i 50-årsjubileet av invasionen i Europa!

Läs mer här:
____________________________________________________

Källor:
Finne, Acke.
Matsson, P.

Foto; I anslutning till bilderna är ägaren angiven.

_________________________________________________________________

Åter till Räddningskåren

Sidan skapad i Mars 2000.