De första bärgningsbilarna
_________________________________________________________________
Uppdaterad 051112
| Innehåll: De första bärgnings- bilarna i Sverige Enkla lastbilar med handdriven kran Kranlyft Underlyft med kran Ovan till höger: En stubbrytare fick tjänstgöra som "bärgare". Foto: Gert Ekström. |
I bilismens
barndom fanns inga bärgare. Om en bilist fick haveri på sitt
fordon eller körde i diket under 1910-talet var det handkraft, hästar
eller att med hjälp av taljor och block spela upp bilen på vägen
som gällde.  Det
fanns inget behov av bärgare när landet hade så få
och förhållandevis lätta fordon. En stubbrytare som på
bilden till höger, medförd på ett lastflak fick duga i
många fall. Om bilen var skadad fick närmaste häståkare
eller bonde kallas in för att med häst och vagn forsla i väg
bilen till närmaste smed eller till en järnvägstation för
vidare färd med tåg till tillverkaren för reparation.De första bärgningsbilarna i Sverige  Det
är först under 1920- talets första hälft som bärgningsbilar
finns dokumenterade i Sverige och de första bärgningsbilarna
byggdes på importerade fd krigsbilar och på Fordlastbilar med
primitiva kranar.Först på 1940- talet fick vi fabricerade bärgningsfordon i någon större skala även om det tidigt fanns färdiga kranar för bärgning att köpa, tex amerikanska Weaver. Det amerikanska Holmesaggregatet, som såg dagens ljus redan 1914 i USA fick ofta stå modell vid svenska bärgarbyggen under 1940- och 50-talen. Det utmärkande för de stora Holmesaggregatet var de svängbara kranar med en motordriven winsch i varje kran samt de sidomonterade stödbenen som gjorde att fordon kunde bärgas även från sidan. Manövreringsspakarna till aggregatet satt ofta bakom bärgningsbilens hytt och detta aggregat ansågs vara tvåmansbetjänat.  Holmes
byggde även mindre aggregat tex den typiskt amerikanska konstruktionen
"slangbellan". Dvs två breda gummiband träs in under
fronten på den skadade bilen och fästes med krokar i ramen eller
liknande. Två ledade stag fanns mellan bärgningsbilens nedre
bakre del och nederkanten på gummibanden. En konstruktion som passade
bra till krockskadade fordon eller tex äldre fordon, företrädesvis
kanske amerikanska sådan med rejäla stötfångare.
En modern oskadad bil torde vara omöjligt att lyfta med detta aggregat
utan att skada den.Under 1940- talet började man att i Tranås tillverka ett något förenklat och förbättrat Holmesaggregat och de användes långt in på 1960-talet.  Under
1940-talet kom även svenska företag som Sörling med ett
hydrauliskt aggregat. På 1950- talet Carmi Verkstad AB och EKÅ
i Stockholm och på 1960- talet började Ögrens mekaniska
i Kristinehamn att tillverka bärgareDe flesta fordon för bärgning och bogsering på den här tiden var dock "hembyggen", mer eller mindre, professionellt gjorda och byggda på lastbilar eller större personbilar. Bilen kunde vara av ett märke, motorn ett annat, bakaxeln av tredje, den ev motorn till vinschen ett fjärde fabrikat osv. Enkla lastbilar med handdriven kran  Dom
första byggnationerna av bärgningsbilar bestod oftast av en mindre
lastbil med eller utan flak och med en enkel handdriven mekanisk kran bak
på flaket eller monterad direkt i ramen - med eller utan hjälpram.
Kranens vinsch användes då både till att i förekommande fall vincha det havererade fordonet upp ur tex diket och fram till bärgaren, och till att lyfta fordonets bak- eller framaxel. Dessa enkla kranar var ofta hemmagjorda av duktiga åkare eller smeder. Under 1920- talet - utvecklades kranen till att bli motordriven - endera med en egen motor - eller så togs kraften från bärgningsbilens motor eller växellåda. Stödben på bärgaren fanns inte utan man använde stoppklossar som placerades bakom bärgningsbilens bakhjul. Skåpbyggnationer var heller inte vanliga den första tiden även om undantag fanns. Dom verktyg och bärgningshjälpmedel som medfördes förvarades ofta i en låda bakom hytten eller liknande. Kranlyft  Detta
system - som vi kan kalla "kranlyft" eller "överlyft"
dvs kraften eller lyftet kommer uppifrån och det havererade fordonet
hänger i en eller två krokar eller kättingar. Detta system fungerade utmärkt på gamla tidens fordon med ramtassar både bak och fram, kraftiga stötfångare samt hel framaxel att lyfta i. Man hade heller inga problem med att tex den drivande axeln inte kunde vara kvar i marken. Nackdelen med denna byggnation var att den havererade bilen "hängde och slängde" - men det fungerade bra med dom låga hastigheter det rörde sig om - och att man endast kunde få med sig en havererad bil i taget. Var fordonet totalhavererat - med tex ej rullbara hjul - fanns tidigt lösa hjul eller  en
"dolly" - en slags låg kärra - att montera längst
bak. Om en hjulaxel var oskadad kunde naturligtvis bärgning ske enbart
med hjälp av en Dollykärra. Då placeras Dollykärran
under en hjulaxel på det havererade fordonet och en hjulaxel får
vara kvar på marken.Underlyft med kran  Kranen
kompletterades ganska snart med en lyftanordning - fästad i bärningsbilens
bakre nedre del vilken höjdes och sänktes med hjälp av kranen.
Längst bak på den ledade uteliggaren/bommen monterades ett tvärgående,
ledat "ok" på vilket fasta lyftklykor var monterades. Då
nästan alla den tidens fordon hade en stel framaxel som såg
ungefär likadan på alla fordon gick det utmärkt ha fasta
klykor. En föregångare till det moderna underlyftsystemet!____________________________________________________ Källor: Intervjuer med och upplysningar av; Foto; I anslutning till bilderna är ägaren angiven. |
||
_________________________________________________________________
Åter
till svensk bärgningshistoria
Synpunkter och frågor? Sänd ett mail
till oss: olabyab@algonet.se
Sidan skapad i Januari
2004.