Holmes/Tranås - principen
_________________________________________________________________

Innehåll:

Tvåmansbetjänat

Stativet

Kranstödet

Vinschen

Kranarmar

Manöverorgan

Nytt! Standardtillbehör

Nytt! Extra tillbehör

Nytt! Bärgningskranens manövrering

Nytt! Lyftkapacitet

Nytt! Transportkapacitet

Höger: Tranåsagg. kompletterad med en lyftbom. Obs att lyftbommen manövrerades med hjälp av vinscharna. Bilen ägdes av Philipssons, Stockholm.

Foto: Roger Larssons samlingar.





















Höger: Stativet med dragögglor (1) för inkoppling av dragkrok eller hjälplinblock.

Foto: Roger Larssons samlingar.



Höger: Kranstöd el. stödben. Varje stöd är försedd med en säkringskätting (1) med krok. På bärgningsfordon med skåp fanns en "dörr" som öppnades då stödbenen svängdes ut.

Foto: Roger Larssons samlingar.







Höger: Vinschen består av ett kranspel med två separata lintrummor.

1. Två separata lintrummor.
2. Kardanaxel.
3. En fast lagrad axel.
4. Rullkedja,
5. Linförare.

Foto: Roger Larssons samlingar.









Höger: Dom två kranarmarna kan var för sig svängas och kan ställas i höjdled med hjälp av ett handdrivet spel,

1. Handdrivet spel.
2. Lina från spelet till kranarmens topp.

Foto: Roger Larssons samlingar.


Höger:Manöverorgan.

1. Kopplingspedal som påverkar bilmotorns ordinarie koppling.
2. Gasreglage för bilmotorn.
3. Manöverspakar för kranspelet, en för varje lintrumma. Lägena är; inspelning - friläge - utspelning.

Foto: Roger Larssons samlingar.







Höger: Standard tillbehör.

1. Två st block.
2. Handvev för handspelen på kranarmarna.
3. Bromsklossar för bakhjulen.
4. Två st varningsskyltar med texten "Bärgning pågår".

Foto: Roger Larssons samlingar.


Höger: Extra tillbehör.

1. Plattform med förvaringslådor för verktyg m m (dvs det som vi idag kallar "skåp" eller "skåpbyggnation").
2. Markankare med spett.
3. Block av mindre typ.
4. Paralellstagslås för lastbilar.
5. Arbetsbelysning.
6. Markstöd för bilens bakparti.

Foto: Roger Larssons samlingar.


Höger: Dragstång med förlängningsstång.

Foto: Roger Larssons samlingar.





Höger: Bogserkärra.

Foto: Roger Larssons samlingar.






























Höger: Skiss över Tranåsaggregatets arbetsprincip. Tranåsaggregatet var i första hand avsett att arbeta med lasten vid sidan av bärgningsbilen.

Foto: Roger Larssons samlingar.





































Höger: Skiss över Tranåsaggregatets lyftkapasitet.

Foto: Roger Larssons samlingar.
Det amerikanska Holmesaggregatet, som såg dagens ljus redan 1914 i USA fick ofta stå modell vid svenska bärgningsbilbyggen under 1940- och 50-talen.

Ett av de vanligaste aggregaten på 1940- och 1950-talet var Holmes/Tranås och de användes långt in på 1960-talet. Enligt dåtida press såldes ett par hundra aggregat i Sverige. Det utmärkande för de stora Holmes- Tranåssaggregaten var de svängbara kranarmarna med en motordriven vinsch i varje kranarm samt de sidomonterade kranstöden/stödbenen som gjorde att fordon kunde bärgas även från sidan.


Tvåmansbetjänat

Under 1940- talet började man att i Tranås på licens av Holmes att tillverka ett "något förenklat och förbättrat" Holmesaggregat. För enkelhetens skull benämner vi fortsättningsvis detta bärgningsaggregat "Tranåsaggregat".

Tranåsaggregaten består av följande delar: stativet, två kranstöd, en vinsch med två lintrummor, två kranarmar och manöverorgan. Nackdelen med dessa aggregat var att de var tvåmansbetjänade och något tungarbetade. Fördelen var att det tex gick utmärkt att bärga fordon upp i diket med bärgningsbilen stående parallellt med vägen, belastningen på bärgningsbilen blev vid rätt handhavande minimal samt att operatören stod skyddad bakom hytten. Inga bakre stödben fanns förutom sk "markstöd" (vilket var ett extra tillbehör), utan stoppklossar monterades i förekommande fall bakom bärgningsbilens bakre hjul som komplement till kranstödet.

Principen med dubbla kranarmar medgav som sagt att bärgningsbilen kunde stå parallellt med vägen och detta aggregat var avsett att i första hand arbeta med lasten vid sidan av bärgningsbilen. Bärgning gick då till på sådant sätt att kranarmen fördes ut mot den tex dikeskörda bilen - kranstödet fälldes ut och säkrades. Vid tyngre tag fördes kranarmarna ut åt varsitt håll; den ena bommen användes vid spelning/lyftningen av det dikeskörda fordonet, motsvarande kranarm på andra sidan bilen fästes vid ett markankare eller träd på andra sidan vägen med hjälp av vajern. Vid mycket tunga tag användes ett eller flera block. Det gick naturligtvis att vända kranarmarna rakt bakåt men då kunde man endast använda ca hälften av aggregatets dragkapacitet.


Stativet

Stativet är fastbultat vid bilens chassi. Stativet är försedd med dragögglor för inkoppling av dragkrok eller hjälplinblock.






Kranstödet

I stativets överdel hänger två kranstöd eller stödben som kan sänkas ner mot marken, ett på var sida vars uppgift då är att avlasta bärgningsbilen så att bilens chassi blir utsatt för så små påkänningar som möjligt. Stöden är vridbara och ledade vid fästet. Varje stöd består av ett yttre och ett inre rör. Det inre kan dragas ut och låsas med en sprint. Varje stöd är försedd med en säkringskätting med krok.


Vinschen

Spelet består av ett kranspel med två separata lintrummor. Spelet drivs via en kraftöverföring som består av en kardanaxel, en fast lagrad axel och en rullkedja från växellådans kraftuttag. Linorna är försedda med linförare. Dessa fungerar som bromsar och håller därigenom linan sträckt. På varje lintrumma finns en ca 60 m lång 13 mm stållina med lyftkrok. Linan löper över en svängbar linskiva i stativets överdel och en fast linskiva i kranarmens topp.


Kranarmar

Två kranarmar, en på varje sida av stativet. Kranarmarna är svängbara och kan ställas i höjdled med hjälp av ett handdrivet spel.






Manöverorgan

Manövreringsorganen till aggregatet satt ofta på en plattform bakom bärgningsbilens hytt. Som tidigare nämnts var detta aggregat tvåmansbetjänat - en man skötte "spakarna" och en man drog ut vajer m m och hade uppsikt över bärgningsobjektet. Det fanns även aggregat med manöverorganen monterade på sidan av fordonet - mellan hytten och byggnationen - och då en uppsättning på var sida.




Standardtillbehör

Som standard medföljde bara det nödvändigaste såsom vajer till kranarna samt bromsklossar till bilens hjul m m.

Skåpbyggnation m m var extra tillbehör.






Extra tillbehör

Tillbehörslistan var redan på den här tiden lång - allt från belysningsdetaljer till markankare.

Den hågade bärgningsvagnsköparen rekommenderades att skaffa en "bogserkärra" (även kallad "dolly") då det ansågs mer ekonomiskt och praktiskt att skaffa en mindre bärgningsbil med bogserkärra än att köpa ett tyngre chassi med möjlighet att låta haveristen hänga i kranarna eller utliggare (det vi i dag kallar bom).

Ett annat tillbehör var bogserstången tillsammans med den vinkelställda "svanhalsen". Med hjälp av förlängningstången kunde man göra infästning under det havererade fordonets på framaxel.

Bogserkärran eller "dollyn" var en fyraxlig boggie med ställbar vagga och gafflar (klykor). Haveristens fram- eller bakaxel placerades i kärran. Kärran kunde i körning i terräng även utrustas med band och blev då "synnerligen smidig".


Bärgningskranens manövrering

Lyft och drag var i de flesta lägen med detta aggregat avsett att ske vid sidan av bärgningsbilen. Vid lättare lyft - upp till ca hälften av bärgningsbilens tjänstevikt - användes kranarmen tillsammans med kranstödet (vid drag gick gränsen vid ca en tredjedel av tjänstevikten). Överskreds dessa tal användes den andra kranarmen som mothåll i lämpligt föremål såsom ett träd eller med hjälp av markankare.


Tranåsaggregatet var inte lämpligt att använda till att spela rakt bakifrån då dragkapaciteten bakåt var mycket begränsad, även om det i nödfall gick och naturligtvis beroende på bärgningsbilens vikt och längd samt bärgningsobjektets vikt. Om lyft och drag gjordes bakifrån sammankopplades kranarmarna med en speciell låsanordning. Dubbel part användes och den ena linans dragkrok i fästes i bygeln på den motsatta kranarmen. Det rekommenderades fö att inte montera aggregatet på chassier med mindre än 2,5 tons lastförmåga.


Lyftkapacitet

Lyftkapaciteten på detta aggregat var ca 4 - 6 ton och dragkraften ca 10 -12 ton.





Transportkapacitet

Transportkapaciteten var mycket beroende på bärgningsbilens tjänstevikt - några ungefärliga värden:


Bärgningsbilens tjänstevikt Max. last med utliggare Max last med bogserkärra
4 - 4,5 ton 2 - 2,5 ton 5 - 6 ton
5 - 5,5 " 2,5 - 3 " 6 - 7 "
6 - 7 " 3 - 4 " 7 - 8 "
8 - 11 " 4 - 6 " 8 - 12 "

____________________________________________________

Fotnot: Jag har försökt att ta reda på skillnaden mellan "originalet" Holmes och det aggregat som Tranåsverken tillverkade och vad "förenklingen och förbättringen" bestod av utan att lyckas något vidare mer än kanske detta: Ett äkta Holmesaggregat har en plåt med tillverkningsskylten på aggregatets överliggare. Holmes centrumrör i fackverkskonstruktionen verkar vara klenare än i Tranås version.
____________________________________________________

Källor:
Egna samlingar.
Handbok för bärgningskran 22-200, AGB (1960).
Instruktionsbok för terrängbil 965, Försvarets materielverk (1974).
Tidningen Motorbranschen 1957.

Foto; I anslutning till bilderna är ägaren angiven.

_________________________________________________________________

Åter till indexsidan

Sidan skapad i Januari 2004.