Holmes/Tranås
_________________________________________________________________
Uppdaterad 201121
| Innehåll: Tvåmansbetjänat Stativet Kranstödet Vinschen Kranarmar Manöverorgan Standardtillbehör Extra tillbehör Bärgningskranens manövrering Lyftkapacitet Transportkapacitet |
Det amerikanska
Holmesaggregatet, som såg dagens ljus redan 1914 i USA fick ofta
stå modell vid svenska bärgningsbilbyggen under 1940- och 50-talen. Ett
av de vanligaste aggregaten på 1940- och 1950-talet var Holmes/Tranås
och de användes långt in på 1960-talet. Enligt dåtida
press såldes ett par hundra aggregat i Sverige. Höger: Tranåsagg. kompletterad med en lyftbom. Obs att lyftbommen manövrerades med hjälp av vinscharna. Bilen ägdes av Philipssons, Stockholm. Det utmärkande för de stora Holmes- Tranåssaggregaten var de svängbara kranarmarna med en motordriven vinsch i varje kranarm samt de sidomonterade kranstöden/stödbenen som gjorde att fordon kunde bärgas även från sidan. Tvåmansbetjänat Under 1940- talet började man att i Tranås på licens av Holmes att tillverka ett "något förenklat och förbättrat" Holmesaggregat. För enkelhetens skull benämner vi fortsättningsvis detta bärgningsaggregat "Tranåsaggregat". Tranåsaggregaten består av följande delar: stativet, två kranstöd, en vinsch med två lintrummor, två kranarmar och manöverorgan. Nackdelen med dessa aggregat var att de var tvåmansbetjänade och något tungarbetade. Fördelen var att det tex gick utmärkt att bärga fordon upp i diket med bärgningsbilen stående parallellt med vägen, belastningen på bärgningsbilen blev vid rätt handhavande minimal samt att operatören stod skyddad bakom hytten. Inga bakre stödben fanns förutom sk "markstöd" (vilket var ett extra tillbehör), utan stoppklossar monterades i förekommande fall bakom bärgningsbilens bakre hjul som komplement till kranstödet. Principen med dubbla kranarmar medgav som sagt att bärgningsbilen kunde stå parallellt med vägen och detta aggregat var avsett att i första hand arbeta med lasten vid sidan av bärgningsbilen. Bärgning gick då till på sådant sätt att kranarmen fördes ut mot den tex dikeskörda bilen - kranstödet fälldes ut och säkrades. Vid tyngre tag fördes kranarmarna ut åt varsitt håll; den ena bommen användes vid spelning/lyftningen av det dikeskörda fordonet, motsvarande kranarm på andra sidan bilen fästes vid ett markankare eller träd på andra sidan vägen med hjälp av vajern. Vid mycket tunga tag användes ett eller flera block. Det gick naturligtvis att vända kranarmarna rakt bakåt men då kunde man endast använda ca hälften av aggregatets dragkapacitet. Stativet Stativet
är fastbultat vid bilens chassi. Stativet är försedd med
dragögglor för inkoppling av dragkrok eller hjälplinblock.Höger: Stativet med dragögglor (1) för inkoppling av dragkrok eller hjälplinblock. Kranstödet I
stativets överdel hänger två kranstöd eller stödben
som kan sänkas ner mot marken, ett på var sida vars uppgift
då är att avlasta bärgningsbilen så att bilens chassi
blir utsatt för så små påkänningar som möjligt.
Höger: Kranstöd el. stödben. Varje stöd är försedd med en säkringskätting (1) med krok. På bärgningsfordon med skåp fanns en "dörr" som öppnades då stödbenen svängdes ut. Stöden är vridbara och ledade vid fästet. Varje stöd består av ett yttre och ett inre rör. Det inre kan dragas ut och låsas med en sprint. Varje stöd är försedd med en säkringskätting med krok. Vinschen Spelet
består av ett kranspel med två separata lintrummor. Spelet
drivs via en kraftöverföring som består av en kardanaxel,
en fast lagrad axel och en rullkedja från växellådans
kraftuttag. Linorna är försedda med linförare. Höger: Vinschen består av ett kranspel med två separata lintrummor. 1. Två separata lintrummor. 2. Kardanaxel. 3. En fast lagrad axel. 4. Rullkedja, 5. Linförare. Dessa fungerar som bromsar och håller därigenom linan sträckt. På varje lintrumma finns en ca 60 m lång 13 mm stållina med lyftkrok. Linan löper över en svängbar linskiva i stativets överdel och en fast linskiva i kranarmens topp. Kranarmar Två
kranarmar, en på varje sida av stativet. Kranarmarna är svängbara
och kan ställas i höjdled med hjälp av ett handdrivet spel.Höger: De två kranarmarna kan var för sig svängas och kan ställas i höjdled med hjälp av ett handdrivet spel, 1. Handdrivet spel. 2. Lina från spelet till kranarmens topp. Manöverorgan Manövreringsorganen
till aggregatet satt ofta på en plattform bakom bärgningsbilens
hytt. Som tidigare nämnts var detta aggregat tvåmansbetjänat
- en man skötte "spakarna" och en man drog ut vajer m m
och hade uppsikt över bärgningsobjektet. Det fanns även
aggregat med manöverorganen monterade på sidan av fordonet -
mellan hytten och byggnationen - och då en uppsättning på
var sida.Höger: Manöverorgan. 1. Kopplingspedal som påverkar bilmotorns ordinarie koppling. 2. Gasreglage för bilmotorn. 3. Manöverspakar för kranspelet, en för varje lintrumma. Lägena är; inspelning - friläge - utspelning. Standardtillbehör Som
standard medföljde bara det nödvändigaste såsom vajer
till kranarna samt bromsklossar till bilens hjul m m.Skåpbyggnation m m var extra tillbehör. Höger: Standardtillbehör. 1. Två st block. 2. Handvev för handspelen på kranarmarna. 3. Bromsklossar för bakhjulen. 4. Två st varningsskyltar med texten "Bärgning pågår". Extra tillbehör Tillbehörslistan
var redan på den här tiden lång - allt från belysningsdetaljer
till markankare.Den hågade bärgningsvagnsköparen rekommenderades att skaffa en "bogserkärra" (även kallad "dolly"). Det ansågs mer ekonomiskt och praktiskt att skaffa en mindre bärgningsbil med bogserkärra än att köpa ett tyngre chassi med möjlighet att låta haveristen hänga i kranarna eller utliggare (det vi i dag kallar bom). Ovan: Extra tillbehör. 1. Plattform med förvaringslådor för verktyg m m (dvs det som vi idag kallar "skåp" eller "skåpbyggnation"). 2. Markankare med spett. 3. Block av mindre typ. 4. Paralellstagslås för lastbilar. 5. Arbetsbelysning. 6. Markstöd för bilens bakparti. Ett
annat tillbehör var bogserstången tillsammans med den vinkelställda
"svanhalsen". Höger: Dragstång med förlängningsstång. Med hjälp av förlängningstången kunde man göra infästning under det havererade fordonets på framaxel. Bogserkärran
eller "dollyn" var en fyraxlig boggie med ställbar vagga
och gafflar (klykor). Höger: Bogserkärra Haveristens fram- eller bakaxel placerades i kärran. Kärran kunde i körning i terräng även utrustas med band och blev då "synnerligen smidig". Bärgningskranens manövrering Lyft
och drag var i de flesta lägen med detta aggregat avsett att ske vid
sidan av bärgningsbilen. Vid lättare lyft - upp till ca hälften
av bärgningsbilens tjänstevikt - användes kranarmen tillsammans
med kranstödet (vid drag gick gränsen vid ca en tredjedel av
tjänstevikten). Överskreds dessa tal användes den andra
kranarmen som mothåll i lämpligt föremål såsom
ett träd eller med hjälp av markankare. Tranåsaggregatet
var inte lämpligt att använda till att spela rakt bakifrån
då dragkapaciteten bakåt var mycket begränsad, även
om det i nödfall gick och naturligtvis beroende på bärgningsbilens
vikt och längd samt bärgningsobjektets vikt. Om lyft och drag
gjordes bakifrån sammankopplades kranarmarna med en speciell låsanordning.
Dubbel part användes och den ena linans dragkrok i fästes i bygeln
på den motsatta kranarmen. Det rekommenderades fö att inte montera
aggregatet på chassier med mindre än 2,5 tons lastförmåga.Lyftkapacitet Lyftkapaciteten på detta aggregat var ca 4 - 6 ton och dragkraften ca 10 -12 ton. ![]() Transportkapacitet Transportkapaciteten var mycket beroende på bärgningsbilens tjänstevikt - några ungefärliga värden:
Ovan: Skiss över Tranåsaggregatets
lyftkapasitet. |
||||||||||||||||||||
_________________________________________________________________
Åter
till indexsidan
Sidan skapad i Januari 2004.