Ekå - principen
_________________________________________________________________

Innehåll:

Tre viktiga delar

Vikbommen

Utskjutsbommen

Stödben

Manöverorgan

Enmansbetjänat

Kapacitet

Ovan till höger: Principen för underlyft. En eller flera hydraulkolvar lyfter en bom vilken i sin förlängning har ett lyftok med lyftklykor monterat.

Foto: Roger Larssons samlingar.


Höger: Viktiga delar. (bilden visar dock ett Bro Wrecker- aggregat från ca 1970 - en snarlik konstruktion).

1. Vinschar.
2. Huvudbom.
3. Vikbom.
4. Utskjutsbom.
5. Hjälpram.
6. Stödben.
7. Karosseri/skåp.
8. Lyftkolvar.

Foto: Roger Larssons samlingar.




Höger: Vik- och utskjutsbommen i transportläge. Fälls ner vid bärgning och vinschning:

Foto: Roger Larssons samlingar.


Höger: Vik- och utskjutsbommen i arbetsläge och med ok och klykor monterade. Den hydrauliska bommen är här i sitt innersta läge.

Obs sprint (1) vilken manövreras med spak (2) som skjuts in i hål i utskjutsbommen för att inte hydraulkolven till utskjutsbommen skall belastas vid dragpåkänning.

Foto: Roger Larssons samlingar.





Höger: Dom två bakre stödbenen på Ekå-aggregat. Obs "sporrarna" (1), vid bärgning på sankt mark placeras en stock el lik "tvärs över" som stödbenen trycker mot.

Foto: Roger Larssons samlingar.


Höger: I skåpets v. bakre del fanns ett manöverpaket.

1. Huvudvinsch.
2. Huvudbom.
3. Vikbom.
4. Utskjutsbom.
5. Stödben.
6. Ev extravinsch.
7. Belysning.
8. Manometer.
9. Manöverknappar till frikoppling och belysning m m.
10. Lucka.

Foto: Roger Larssons samlingar.














Höger: Sidostöd.
1. Stötta.
2. Stödplatta.
3. Kätting.

Foto: Roger Larssons samlingar.
 Under 1940 och 1950- talet kom bärgningsbilar med en lågt placerad hydraulisk eller mekanisk lyftbom, det sk underlyftsystemet.

En av dom första aggregaten var Sörlings i Märsta och det var detta system som Olof Ekengård vidareutvecklade till det sk Ekå-systemet med en lågt placerad hydraulisk vikbar och utskjutbar lyftbom tillsammans med ett system av lyftok samt lyftklykor. Detta system konkurrerade så småningom ut alla tidigare system med mekaniska kranar och är det system som än i dag används - om än modifierat och förstärkt.

Det sk Ekå -systemet har tillverkats av en rad olika tillverkare under årens lopp och under olika namn, men för enkelhetens skull kallar vi systemet för Ekå fortsättningsvis.


Tre viktiga delar

Ekå-systemet innehåller tre viktiga hydrauliska delar: vinsch, lyftbom och stödben vilket placeras på ett lastbilschassie. Förutom dom hydrauliska delarna finns en skåpbyggnation efter chassiets sidor för förvaring av bärgningstillbehör och verktyg samt ofta fordonets bränsletank och batterier m m.


Vikbommen

Typisk för Ekå-systemet är den upp- och nedfällbara vikbommen. Systemet med en upp- och nerfällbar vikbom hade den fördelen att bärgningsfordonet blev kort och smidig - ingen utskjutande del längst bak vid tomkörning. Man kan dock inte använda "viken" till att lyfta något med - till skillnad mot dagens kraftiga "tilltstickor" - funktionen medgav endast att vikbommen lyfte "sig själv".


Utskjutsbommen

Vid normal bärgning av ett havererat tyngre fordon monteras oket i utskjutsbommens bakersta hål och ett lämpligt par klykor monteras i okets hål varefter haveristen lyfts upp i dess ram eller fjäderfästen - bak eller fram (äldre lastbilar gick även utmärkt att lyfta i dess främre stötfångare eller stötfångarfäste).


Stödben

Ett annat mycket typiskt kännetecken för Ekå-systemet är dom två längst bak monterade stödbenen som körs ner till/i marken. Dessa är hydrauldrivna och har kupade, nedtill "taggiga" blad som ger mycket bra motstånd vid kraftig dragpåkänning. Ju mer man drar - och ökar trycket på stödbenen - desto bättre grepp får bärgningsbilen! På köpet fick man även möjligheten att snabbt och lätt lägga på kedjor. Bara att köra ner stödbenen mot marken och vips, åkte drivaxel upp i luften!


Manöverorgan

Ekå-aggregatet manövrerades med ett hydrauliskt "spakpaket" i skåpets vänstra bakersta del. På nyare byggen monteras ibland "spakpaket" i skåpets högre sida - tanken är då den att operatören skall stå mellan bärgaren och dikeskanten och inte ute i körbanan. Detta är kanske en bra tanke men ofta ställs bärgningsbilen i samband med bärgning upp på körbanans vänstra sida (vid tex baklyft av havererade fordon) och då är det lika illa. Dessutom blir det väldigt "spring" runt bärgningsbilen då den skall förflyttas - kanske 10-20 cm i taget - i flera meter i samband med bärgning.


Enmansbetjänat

Fördelen med Ekå-systemet var att det under normala förhållanden var enmansbetjänat. Nackdelarna är få men en nackdel är att det är svårt att vinscha från sidan om det gäller tyngre objekt. Bärgaren måste placeras så att den hela tiden drar rakt bakom sig - annars välter den på sidan! Det fanns i och för sig tidigt möjlighet att med en stång och kätting stödja bärgaren från sidan men denna möjlighet används sällan. Därav nutidens typiska placering av bärgaren "tvärs över vägen" vid tex bärgning av dikeskörda och vältade tyngre fordon.


Kapacitet

Lyftkapaciteten på detta aggregat var ca 20-25 ton och dragkraften ca 35 ton med enkel vajer. Vissa byggen hade två vinschar där den mindre hade en kapacitet på 5-15 ton. Även fram fanns ofta en vinsch med en dragkraft på ca 10 ton.
____________________________________________________

Källor:
Egna samlingar.

Foto; I anslutning till bilderna är ägaren angiven.

_________________________________________________________________

Åter till Ekå

Sidan skapad i Februari 2004.